Evrovizijska laboratorija Zanimljivosti

Melodifestivalen: Vad är det för fan?! (1/2)

Med tanke på att årets tävling hålls i Sveriges sydligaste stad, tänkte vi att det vore intressant att lyfta fram några spår som inte många känner till, men som förblev lysande som pärlor i mörkret, kvar någonstans i semifinalen i Sveriges Melodifestivalen (den nationella tävlingen för Eurovision Song Contest).

Melodifestivalen (serb. Festival melodije) kan fritt ses som ett socialt fenomen i detta nordliga land. Det är en musikfestival med en extremt lång tradition, som förändrades i takt med själva Eurovision Song Contest. Under de senaste åren, vid flera tillfällen, har Eurovision Song Contest hållit jämna steg med det, så du borde verkligen ta reda på varför denna festival är så populär där uppe. Svenskarna kallar det först och främst för “hela Sveriges fest” och jag tycker att allt redan passar in i den plattityden.

Den så kallade “Melokaravan” passerar genom olika svenska städer från helg till helg och presenterar flera låtar från semifinal till semifinal. Denna rikstäckande fest varar i mer än en månad – 6 festivalkvällar, vilket faktiskt är 6 följande lördagar. Vinnaren avgörs självklart sist. Melo har haft en internationell karaktär i flera år, eftersom den år efter år bjuder in en utländsk jury att rösta på kandidaterna i finalen. Serbien var till exempel en av medlemmarna två gånger — bara 2010 och i år. Den berömda svenska festivalen har en mainstream-ton, som definierar den i första hand, tyvärr.

En gång i tiden var Melodifestivalen en samlingsplats för experiment, nya projekt, högintegrerade föreställningar och trenddiktatorer. Det aktuella problemet med detsamma är att fastna i strömningarna av olika slags modernt, där vi under de senaste tre åren kontinuerligt översvämmas av generiska poplåtar, ballader, rocklåtar, country, folk… Oavsett genre – det är generiskt och du har sett det förut. Å andra sidan, för svenskarna lönar sig att spela samma kort så bra varje gång, eftersom de åtnjuter enorm sympati med expertjuryn. Det är den hemligheten som står bakom.

Men, vi bestämde oss för att denna gång sätta i blickfånget några bidrag som Sverige missat, med vilka man kan ha missat möjligheten att förverkliga sig som ett alternativt land, befriat från normer, mögliga toner och tråkiga framträdanden. Vi vill visa att svenskar kan vara sig själva.

Dåtidens avangard

Detta skulle vara den första kategorin, där vi kanske vid första anblicken skulle placera de märkligaste, mest oförutsägbara låtarna, som under åren som dök upp på Melodi introducerade en fläkt av friskt ljud, kanske okänt för ett genomsnittligt Eurovisionfans öra.

Alla bättre kännare av denna tävling minns väl Salem Al-Fakir och hans extraordinära uptempo-ballad Keep on walkin’, med vilken han tog andraplatsen 2010. Han skulle också följas av vicemästaren från 2014 — Ace Wilder. Med sin låt, inspirerad av fenomenet glorifierande sysslolöshet, lättja och instrumentalisering baserad på den då populära svenska hiten I love it av Icona Pop-gruppen, blev hon en storfavorit inte bara det året, utan varje år efter det ansågs hon vara ett stort namn på Melodifestivalen.



Genom Svensktoppen nästa ställde trion EKO upp som representant för Sverige 2014, där de presenterade en synth-pop-pärla som heter Red. Hitmakarna Joy och Linnea Debb ligger bakom den. Vi skulle också lägga till countryikonen Amanda Fondell, som försökte sig 2013 med den mörka sången av den ockulta tonen Dumb. Det verkar dock ha varit för mörkt för det svenska mainstreamörat, så det fick inte ens en andra chans.



Hur kan man prata om Skandinavien utan rock?!

Historien om skandinavisk musik klarar sig inte utan rock och dess härledda genrer. Skandinavien anses vara metal- och gotisk musiks vagga. Vi pekar ut det fantastiska bandet Dead by April, som framförde det berömda spåret Mystery 2012 och därmed nådde den stora finalen. Å andra sidan finns det en komposition inspirerad av 80-talets rock — gruppen Dynazty och låten Land of broken dreams. De påminner mig oemotståndligt om The final countdown av gruppen Europe.

Har du någonsin sett en fusion av manga och rock? Nåväl, det hände också! 2013 dök YOHIO upp med låten Heartbreak Hotel och tog en hög 2:a plats. Till denna dag håller hans andraplats den här bittra smaken i munnen.




Stora ballader

Men ju ovanliga! De där av skandinavisk typ, som ropar efter Eurovisionsscenen. De som har en mjukare inledning, och ett så starkt slut! Fläktar, rök och nedtonat ljus är där som huvudelementen i scenografin.

De första av den här typen som kommer att tänka på är Linda Pritchards Alive och Linus Svennings Bröder. Den första är bilden och tillfället för den klassiska Eurovision-balladen, och den andra är det hjärtskärande ropet från bror efter bror.

De två andra balladerna har ett lättare tempo och ännu mörkare teman kan man säga. Emelie Irewald och spåret Där och då med dig gör ont för att det är sorgligt, och det är också på svenska, vilket är sällsynt att höra, måste man erkänna. 2015 sjöng Daniel Gildenlöw om sin pappa, som aldrig kommer tillbaka till honom…





Imorgon: Återupplivande av genrer

Oznake

Ostavite svoj komentar

Zabranjene su psovke, uvrede i provokacije!

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.