Vi fortsätter en serie exceptionella bidrag som markerade mer än det föregående decenniet. Den här gången presenterar vi ytterligare några grupper och pärlorna som växte fram ur dem.
Svenskarna kan också göra bra pop!
Men ja! Faktum är att många skickliga sångare har uppträtt på Melodiscenen och visat, förutom sin vokala överlägsenhet, en pophit av god kvalitet. Vi minns alla epokala Molly Petersson Hammar och hennes semi-retro banger I’ll be fine från 2015. I takt följer Felicia Olsson och Kristin Amparo, som annars är högt ansedd i sitt hemland.
Ah, country
Det västerländska inflytandet är så stort att till och med countrymusik har kommit in i örat på den genomsnittlige Meloditittaren. Oftare sorgliga toner, låtar av denna typ lyckades alltid nå en bredare publik och uppnå ett bättre resultat än de tidigare nämnda. Nicke Borg and his Leaving home är det första man tänker på, sedan legenden Louise Hoffsten och Ulrik Munther med Soldiers från 2012. Vi skulle också lyfta fram duetten Bella och Philipa med den underbara låten Crucified från 2017. Vilken symfoni för öronen!
Åttiotalet är här!
Vurmen för detta decennium är fortfarande aktuell idag och det verkar som att det alltid kommer att vara en inspiration för artister. Så, för runt 10 år sedan, framförde Alcazar Blame it on the disco, och ett år efter det dök Midnight Boy upp med Don’t say no. 2013 återupplivade Martin Rolinski detta decennium med en låt inspirerad av hits från Modern Talking — In and out of love, som satte radiostationerna i brand efter tävlingen.
Honorable mention
Det finns definitivt två artister — Caroline af Ugglas och Nano! Caroline dök upp på scenen två gånger och briljerade båda gångerna. Första gången vann hon över svenskarna med den underbara old school-balladen Snälla, snälla, och andra gången återvände hon med den tragiska Hon har inte. En av få personer som vet hur man berättar en historia på scen. Nano tävlade också 2 gånger och var enastående båda gångerna. Han vann publiken med Hold on, och med Chasing rivers 2019 lade han till en lite mer personlig historia med Eminem-liknande instrumental. Gåshud!
